Oh Je… Oh Je…
det där, mina vänner, var ett symptom på hög värme!
För jag avskyr att tillstå det men kan tydligen ändå inte låta bli. OK. Jag gillar alltså Statsministern. Förtydligande – för undvikande av stormning här - INTE det han representerar eller säger, oftast inte i varje fall, men hans framtoning. Hans milda, fräscha och lyssnande framtoning, för så känns det. Även om jag fått mer än nog av de så moderna blanka skalperna nu för ett tag men förmodar att i hans fall fanns det inget att göra åt detta.
Nej. Det är hans bruna, vänliga, lyssnade! ögon som aldrig blir stickiga – trots bruna, som mina verkligen kan bli fast de är blågröna och inte borde kunna bli. Märkligt det där. Men å andra sidan har jag avverkat så långt på min tilldelade och utmätta sträcka att jag inte har vare sig lust eller råd att behöva köra något två ggr för att få saker att hända omkring mig och då måste man kunna nagla idag. Annat var det förr när det fortfarande fanns respekt för väl mogna åsikter här i landet.
Men. Åter till ordningen. Riktigt så kort sträcka som jag har kvar har inte han och när det händer att Fiolerna inte passar Mr. – sånt händer, man kan se det på TV då och då - då mörknar hans ögon. Blir ogenomträngligt helbruna men fortfarande inte stickiga. Vilket kamouflage för en politiker eller Pokerspelare.
Själv är jag inte bra på någotdera just, så i de fallen gör det inte så mycket, men nog skulle man ha användning för lite ogenomtränglighet. Av och till.
Mannen med hårpiskan får dissekeras vid annat tillfälle. För det är det för varmt idag.
